2016-01-01 12:35

2016-01-01 12:35

"De Pere är väldigt likt Åmål"

ÅMÅL: Karlbergseleven Mathilda Eskfelt testar livet i USA

Genom stipendium har Mathilda Eskfelt från Åmål fått möjlighet att studera ett år i den amerikanska vänorten De Pere.
– Jag har upplevt ett antal kulturkrockar, säger hon.

Mathilda Eskfelt kunde knappt tro sina öron när Åmåls kommunalråd Michael Karlsson (S) ringde och berättade att hon skulle bli utbytesstudent i USA. Beskedet gick stick i stäv med magkänslan som hon fick efter ansökningsintervjun.

– Jag kommer knappt ihåg vad jag svarade på juryns frågor, då jag var fruktansvärt nervös. Men efter några timmar, när allt hade sjunkit in, kände jag en väldig tacksamhet, säger Mathilda Eskfelt.

Åkte i augusti

Totalt var det åtta elever från Karlbergsgymnasiet som ansökte om utbytesstipendiet. Allt utom fickpengar finansieras av Åmåls kommun.

– Jag hoppas att de valde mig för att de såg en bra ambassadör för Åmåls kommun och Sverige, men även för att de såg potential i mig att utvecklas som person, säger Mathilda Eskfelt, som anlände till staden De Pere i delstaten Wisconsin den 15 augusti.

– Skolsystemet här borta är lite annorlunda. Eleverna väljer inte program på samma sätt som i den svenska gymnasieskolan, utan olika klasser beroende på vad var och en vill gå göra collage.

Tala inför massor

För egen del har Mathilda Eskfelt bland annat ägnat höstterminen åt algebra, franska, amerikansk historia och public speaking, vilket innebär att eleverna får lära sig att tala inför större folkmassor.

– Eftersom året i USA inte kommer att räknas när jag återvänder till Sverige behöver jag inte följa den amerikanska modellen. Men jag vill ändå ha klasser som jag kan få ut någonting av, säger hon.

Den största skillnaden som hon sett mellan amerikanska och svenska skolor är ändå vilken roll som sporterna spelar. Istället för att aktivera sig i fristående föreningar idrottar de flesta amerikanerna i diverse skollag.

– Jag tycker det är en jättehäftig upplevelse, då alla verkligen går in för det, säger Mathilda Eskfelt. Det blir en speciell gemenskap när hela skolan går samman för att heja fram sina lag.

Saknar djupet

En annan kulturell skillnad som hon har märkt av är samtalstonen.

– Ungdomarna här diskuterar vanligtvis inte djupa ämnen som politik, nyheter eller ekonomi. Istället pratar de om mer ytliga saker som jag personligen kan tycka blir tjatigt och väldigt ointressant i slutändan, säger Mathilda Eskfelt.

I övrigt har hon mest gott att säga om sin nuvarande hemort.

– De Pere är väldigt likt Åmål. Båda städerna har ett vattendrag som rinner rakt igenom, samt en blandning av gamla och modernare bostadsområden.

Själv bor hon hos en värdfamilj med mamma, pappa, två barn och en hund.

– De är väldigt snälla och har verkligen öppnat sitt hem för mig. Jag känner mig verkligen som en del av familjen, säger Mathilda Eskfelt, som ännu inte har börjat känna någon större hemlängtan, trots storhelger och annat.

Långt firande

– Julfirandet har varit väldigt långt här i jämförelse med hemma. Redan i mitten av november började radiostationerna spela julmusik och alla butiker började sälja julsaker väldigt tidigt. Firandet med värdfamiljen har varit väldigt lugnt, vilket jag tycker är skönt, då jag tror att det hjälpte att dämpa min hemlängtan. Det var ovant att inte äta svensk julmat och kolla på Kalle Anka.

Med facit i hand: Vad tror du att USA-vistelsen kommer att ge?

– Jag hoppas växa som person, bli mer mogen och klokare, säger Mathilda Eskfelt, som återvänder till Åmål den 27 juni 2016.

Mathilda Eskfelt kunde knappt tro sina öron när Åmåls kommunalråd Michael Karlsson (S) ringde och berättade att hon skulle bli utbytesstudent i USA. Beskedet gick stick i stäv med magkänslan som hon fick efter ansökningsintervjun.

– Jag kommer knappt ihåg vad jag svarade på juryns frågor, då jag var fruktansvärt nervös. Men efter några timmar, när allt hade sjunkit in, kände jag en väldig tacksamhet, säger Mathilda Eskfelt.

Åkte i augusti

Totalt var det åtta elever från Karlbergsgymnasiet som ansökte om utbytesstipendiet. Allt utom fickpengar finansieras av Åmåls kommun.

– Jag hoppas att de valde mig för att de såg en bra ambassadör för Åmåls kommun och Sverige, men även för att de såg potential i mig att utvecklas som person, säger Mathilda Eskfelt, som anlände till staden De Pere i delstaten Wisconsin den 15 augusti.

– Skolsystemet här borta är lite annorlunda. Eleverna väljer inte program på samma sätt som i den svenska gymnasieskolan, utan olika klasser beroende på vad var och en vill gå göra collage.

Tala inför massor

För egen del har Mathilda Eskfelt bland annat ägnat höstterminen åt algebra, franska, amerikansk historia och public speaking, vilket innebär att eleverna får lära sig att tala inför större folkmassor.

– Eftersom året i USA inte kommer att räknas när jag återvänder till Sverige behöver jag inte följa den amerikanska modellen. Men jag vill ändå ha klasser som jag kan få ut någonting av, säger hon.

Den största skillnaden som hon sett mellan amerikanska och svenska skolor är ändå vilken roll som sporterna spelar. Istället för att aktivera sig i fristående föreningar idrottar de flesta amerikanerna i diverse skollag.

– Jag tycker det är en jättehäftig upplevelse, då alla verkligen går in för det, säger Mathilda Eskfelt. Det blir en speciell gemenskap när hela skolan går samman för att heja fram sina lag.

Saknar djupet

En annan kulturell skillnad som hon har märkt av är samtalstonen.

– Ungdomarna här diskuterar vanligtvis inte djupa ämnen som politik, nyheter eller ekonomi. Istället pratar de om mer ytliga saker som jag personligen kan tycka blir tjatigt och väldigt ointressant i slutändan, säger Mathilda Eskfelt.

I övrigt har hon mest gott att säga om sin nuvarande hemort.

– De Pere är väldigt likt Åmål. Båda städerna har ett vattendrag som rinner rakt igenom, samt en blandning av gamla och modernare bostadsområden.

Själv bor hon hos en värdfamilj med mamma, pappa, två barn och en hund.

– De är väldigt snälla och har verkligen öppnat sitt hem för mig. Jag känner mig verkligen som en del av familjen, säger Mathilda Eskfelt, som ännu inte har börjat känna någon större hemlängtan, trots storhelger och annat.

Långt firande

– Julfirandet har varit väldigt långt här i jämförelse med hemma. Redan i mitten av november började radiostationerna spela julmusik och alla butiker började sälja julsaker väldigt tidigt. Firandet med värdfamiljen har varit väldigt lugnt, vilket jag tycker är skönt, då jag tror att det hjälpte att dämpa min hemlängtan. Det var ovant att inte äta svensk julmat och kolla på Kalle Anka.

Med facit i hand: Vad tror du att USA-vistelsen kommer att ge?

– Jag hoppas växa som person, bli mer mogen och klokare, säger Mathilda Eskfelt, som återvänder till Åmål den 27 juni 2016.