2015-11-30 12:57

2015-11-30 12:57

Utanför skyddsnätet

DALSLAND: Bengt fick säga upp sig eftersom han inte blev sjukskriven

Fattig och sjuk. Det går att råka illa ut i Sverige – även om politiker skryter om den svenska välfärden. I ett litet hus i Dalsland, med drygt 6 000 kronor i inkomst per månad, bor en besviken man.

– Ska jag ta en mugg och sätta mig utanför Ica, eller hur vill de ha det?

Vi kallar honom Bengt. Det började för två år sedan när han fick luftrörsproblem och sökte hjälp på sin vårdcentral. Läkaren tog sänkan, som inte visade något onormalt. Bengt hade ingen hög feber men den var nedsatt. Han blev inte sjukskriven.

En vecka kan man vara sjukskriven utan läkarintyg, så Bengt fick pallra sig tillbaka till sitt arbete på en byggfirma. Han mådde dåligt, men när han bad läkarna sjukskriva honom en vecka till, vägrade de.

– Du får ta en vecka själv, sade de till mig.

Då han klättrade på ställningar och ålade på tak i jobbet, gällde det att hålla sig i trim. Bengt hade en gammal ryggskada, och jobbade deltid. I övrigt var han i form efter många års träning.

Ingen ork

Sjukdomen gjorde att Bengt fick problem med flåset. Det räckte att ta en liten promenad för att han skulle vara sänkt i flera dagar. Men läkarna, nästan alltid utländska stafettläkare som hade svårt med språket, gjorde inget för att hjälpa honom.

Han bytte vårdcentral. Men det var samma problem där. Doktorn tog de enklaste proverna. Bengt fick aldrig träffa någon specialist.

– När de inte vet, varför kan de inte skicka mig vidare? undrar Bengt. I mitt jobb var det så, att kunde jag inte något, bad jag någon annan om hjälp.

Han betraktades som en simulant, säger han. Ingen trodde på honom.

Bengt jobbade någon månad, men blev sjuk igen. När han blev bättre på nytt, provade han att såga ner några björkar på gården.

– Jag kände redan när jag drog i gång sågen att ”jag är nog lite svag”.

Han kämpade och slet, hjärtat slog.

– Det var vedervärdigt, säger Bengt, som tidigare har kunnat cykelträna i tio mil i högt tempo.

Inte heller facket kunde hjälpa honom. Det slutade med att han fick säga upp sig från firman. Han orkade inte jobba, men blev inte sjukskriven.

– Jag är nåt så fruktansvärt missnöjd, säger Bengt.

Han är 58 år och hade planerat att jobba till åtminstone 61, för att kunna få ålderspension.

Läste om twar

När han för ett år sen läste i tidningen om en person med luftrörssjukdomen twar, tyckte han att allt stämde. Han sökte på vårdcentralen igen. Twarprovet gav utslag, och han fick en antibiotikakur. Så småningom försvann symptomen.

I somras blev han sjuk igen, men nu är han på bättringsvägen. Jobbet har han inte kvar. Han är inte kvar i A-kassan och får inte sjukpenning, eftersom läkarna vägrar sjukskriva honom.

– Det sämsta är att man inte kan bli sjukskriven. Att behöva ha ständig oro för ekonomin. De sätter mig i bortre parentesen, de skickar mig i utanförskap. Man får reda ut sin situation själv. Och jag förstår inte vilken nytta de ser med detta.

Bengt menar att både han och samhället är förlorare.

– Jag hade ju åtta möjliga år till att jobba, jag hade lätt att få jobb i min bransch.

Är du arg?

– Jag är tämligen frustrerad, i stort sett varje dag. Man ligger och tänker på det på nätterna.

Han bjuder på kaffe och kaka i det lilla huset som han tagit över efter föräldrarna. Som ensamstående utan barn behöver han inte mycket. Men i dag lever han på 5 068 kronor i månaden i sjukersättning för sin gamla ryggskada, och 1 200 kronor i månaden från Afa-försäkringen. 6 268 kronor.

Bengt har fått sälja av jordbruksredskap från den lilla gården. Han reparerar bilen och gör allt själv på huset.

– Jag sålde min tidigare bil och köpte en äldre.

Huset har du betalat av?

– Ja. det mesta. De fasta kostnaderna är ju el, telefon, bilförsäkring och skatt.

Det blir sällan guldkant på tillvaron.

Vad skulle du vilja göra om du hade råd?

– Jag har aldrig rest. Det hade varit roligt att prova.

Har du något drömresmål?

– Nej, mest för att prova på. Jag har aldrig flugit charter till exempel.

Men Bengt tror inte att han får råd med det.

Han har haft flera möten med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Förtidspensionering var han för frisk för.

– Jag har gett upp. Det är klart att jag är väldigt besviken på samhället, säger Bengt. Jag tycker att mina 40 år i arbetslivet skulle räcka till mer än det här.

Frågan är då om han är undantaget som bekräftar regeln att vi har ett säkert skyddsnät och att ingen som har arbetat, ska behöva hamna på bar backe. Eller om det är fler människor som faller igenom skyddsnätet.

Inför valet skrev han en insändare i lokaltidningen.

Ingen svarade.

– Politiker som håller på med hälsa ska ta ansvaret. Man undrar vem som tjänar på att man springer på vårdcentralen gång på gång utan att få hjälp.

Bengt tycker att det är bra att hans exempel beskrivs i tidningen. Men han vill inte synas på bild och med sitt riktiga namn.

– Jag har blivit lite bekymrad för myndigheter för jag vet inte vad de hittar på. Det har blivit så mycket prestige. De kan inte erkänna att de har gjort nåt fel.

Vi kallar honom Bengt. Det började för två år sedan när han fick luftrörsproblem och sökte hjälp på sin vårdcentral. Läkaren tog sänkan, som inte visade något onormalt. Bengt hade ingen hög feber men den var nedsatt. Han blev inte sjukskriven.

En vecka kan man vara sjukskriven utan läkarintyg, så Bengt fick pallra sig tillbaka till sitt arbete på en byggfirma. Han mådde dåligt, men när han bad läkarna sjukskriva honom en vecka till, vägrade de.

– Du får ta en vecka själv, sade de till mig.

Då han klättrade på ställningar och ålade på tak i jobbet, gällde det att hålla sig i trim. Bengt hade en gammal ryggskada, och jobbade deltid. I övrigt var han i form efter många års träning.

Ingen ork

Sjukdomen gjorde att Bengt fick problem med flåset. Det räckte att ta en liten promenad för att han skulle vara sänkt i flera dagar. Men läkarna, nästan alltid utländska stafettläkare som hade svårt med språket, gjorde inget för att hjälpa honom.

Han bytte vårdcentral. Men det var samma problem där. Doktorn tog de enklaste proverna. Bengt fick aldrig träffa någon specialist.

– När de inte vet, varför kan de inte skicka mig vidare? undrar Bengt. I mitt jobb var det så, att kunde jag inte något, bad jag någon annan om hjälp.

Han betraktades som en simulant, säger han. Ingen trodde på honom.

Bengt jobbade någon månad, men blev sjuk igen. När han blev bättre på nytt, provade han att såga ner några björkar på gården.

– Jag kände redan när jag drog i gång sågen att ”jag är nog lite svag”.

Han kämpade och slet, hjärtat slog.

– Det var vedervärdigt, säger Bengt, som tidigare har kunnat cykelträna i tio mil i högt tempo.

Inte heller facket kunde hjälpa honom. Det slutade med att han fick säga upp sig från firman. Han orkade inte jobba, men blev inte sjukskriven.

– Jag är nåt så fruktansvärt missnöjd, säger Bengt.

Han är 58 år och hade planerat att jobba till åtminstone 61, för att kunna få ålderspension.

Läste om twar

När han för ett år sen läste i tidningen om en person med luftrörssjukdomen twar, tyckte han att allt stämde. Han sökte på vårdcentralen igen. Twarprovet gav utslag, och han fick en antibiotikakur. Så småningom försvann symptomen.

I somras blev han sjuk igen, men nu är han på bättringsvägen. Jobbet har han inte kvar. Han är inte kvar i A-kassan och får inte sjukpenning, eftersom läkarna vägrar sjukskriva honom.

– Det sämsta är att man inte kan bli sjukskriven. Att behöva ha ständig oro för ekonomin. De sätter mig i bortre parentesen, de skickar mig i utanförskap. Man får reda ut sin situation själv. Och jag förstår inte vilken nytta de ser med detta.

Bengt menar att både han och samhället är förlorare.

– Jag hade ju åtta möjliga år till att jobba, jag hade lätt att få jobb i min bransch.

Är du arg?

– Jag är tämligen frustrerad, i stort sett varje dag. Man ligger och tänker på det på nätterna.

Han bjuder på kaffe och kaka i det lilla huset som han tagit över efter föräldrarna. Som ensamstående utan barn behöver han inte mycket. Men i dag lever han på 5 068 kronor i månaden i sjukersättning för sin gamla ryggskada, och 1 200 kronor i månaden från Afa-försäkringen. 6 268 kronor.

Bengt har fått sälja av jordbruksredskap från den lilla gården. Han reparerar bilen och gör allt själv på huset.

– Jag sålde min tidigare bil och köpte en äldre.

Huset har du betalat av?

– Ja. det mesta. De fasta kostnaderna är ju el, telefon, bilförsäkring och skatt.

Det blir sällan guldkant på tillvaron.

Vad skulle du vilja göra om du hade råd?

– Jag har aldrig rest. Det hade varit roligt att prova.

Har du något drömresmål?

– Nej, mest för att prova på. Jag har aldrig flugit charter till exempel.

Men Bengt tror inte att han får råd med det.

Han har haft flera möten med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Förtidspensionering var han för frisk för.

– Jag har gett upp. Det är klart att jag är väldigt besviken på samhället, säger Bengt. Jag tycker att mina 40 år i arbetslivet skulle räcka till mer än det här.

Frågan är då om han är undantaget som bekräftar regeln att vi har ett säkert skyddsnät och att ingen som har arbetat, ska behöva hamna på bar backe. Eller om det är fler människor som faller igenom skyddsnätet.

Inför valet skrev han en insändare i lokaltidningen.

Ingen svarade.

– Politiker som håller på med hälsa ska ta ansvaret. Man undrar vem som tjänar på att man springer på vårdcentralen gång på gång utan att få hjälp.

Bengt tycker att det är bra att hans exempel beskrivs i tidningen. Men han vill inte synas på bild och med sitt riktiga namn.

– Jag har blivit lite bekymrad för myndigheter för jag vet inte vad de hittar på. Det har blivit så mycket prestige. De kan inte erkänna att de har gjort nåt fel.