2015-11-16 11:55

2015-11-16 20:49

"Jag vill inte låta mig tystats"

ÅMÅL: IS-hotade Soheila Fors gästade Åmål

I lördags anordnade Elimkyrkan i Åmål ett afternoon tea party på Josefins kök. Specialinbjuden gäst var den dödshotade kurdisksvenska debattören och aktivisten Soheila Fors.

Iranskfödda Soheila Fors har gjort sig bemärkad i debatten kring kvinnoförtryck och hederskultur, både i Sverige och utomlands. Efter att hon i somras publicerade en dikt på sin Facebooksida baserad på vittnesbörd hon fått från förtryckta kvinnor, fick hon flera mordhot varav ett var från en person som sade sig representera islamistgruppen IS.

När hon dagen efter terrorangreppet i Paris sitter på Josefins kök i väntan på att få prata om sitt arbete inför tedrickande Åmålskvinnor, är hon fylld av medkänsla.

– Jag känner medlidande med det franska folket, för jag vet exakt hur de känner. Jag har själv blivit utsatt för hot och mordhot och lever under polisskydd just nu, berättar Soheila Fors.

Att dra sig tillbaka efter hoten har inte varit ett alternativ.

– Jag vill inte låta mig tystas. Om jag ska dö för något, vill jag dö för något bra, säger hon.

Levde i isolation

Soheila Fors föddes som kurdisk prinsessa i Iran och flydde 1993 till Sverige tillsammans med sin våldsamme make. Livet i Sverige blev inte som hon tänkt sig. Hon levde på utsidan av samhället, utan att kunna språket.

Sedan fick hon hjälp att våga skilja sig, och nu har hon en ny familj. De smärtsamma erfarenheterna använder hon i arbetet för att hjälpa andra kvinnor som lever i samma situation.

– Modet kommer från ropet som finns men ingen hör. Jag försöker att vara en röst för de som ingen hör, säger hon. Just nu arbetar hon med att rädda en kvinna som är svensk medborgare, men såld till en man i Mellanöstern.

– Hela tiden händer det såna saker som ger mig energi att gå vidare, jag vill inte ge upp. Men det är klart att det är tufft, säger hon.

Känd i Mellanöstern

Kvinnorna får Soheila Fors kontakt med via sitt nätvärk, som hon bland annat skapat genom att starta så kallade ”tehus” i flera svenska städer. Dit kommer kvinnor från olika nationaliteter för att prata och umgås. Även utomlands jobbar hon för att skapa kontakter.

Jag har ett nätverk över hela världen, särskilt i Mellanöstern. Jag är ganska känd där och är med i tv-program på persiska och kurdiska. Jag når ut via Facebook, media, telefon och brev, berättar Soheila, som hittills har hjälpt över 700 tjejer och kvinnor som varit offer för hederskultur och våld.

Vill motverka segregation

Soheila Fors har många tankar kring hur de många invandrarna som nu kommer till Sverige ska kunna bli en del av samhället. Hon förespråkar tydlighet från Sveriges sida om vilka lagar som gäller. Ytterligare tre huvudpunkter är språk, mötesplatser och att ta till vara på alla resurserna som finns bland de nyanlända.

Integration sker när vi bryr oss om dem som kommer in, säger Soheila Fors.

Hon har en stark tro på att skapa platser där svenskar och invandrare kan träffas. Om man skapar relationer och ger lite av sig själv, kan man dessutom vara till hjälp om någon inte mår bra.

– Våga prata och ta kontakt, du kan vara en räddning. Jag säger inte att alla innvandrarkvinnor har det svårt eller blir undertryckta, men många, säger hon.

Iranskfödda Soheila Fors har gjort sig bemärkad i debatten kring kvinnoförtryck och hederskultur, både i Sverige och utomlands. Efter att hon i somras publicerade en dikt på sin Facebooksida baserad på vittnesbörd hon fått från förtryckta kvinnor, fick hon flera mordhot varav ett var från en person som sade sig representera islamistgruppen IS.

När hon dagen efter terrorangreppet i Paris sitter på Josefins kök i väntan på att få prata om sitt arbete inför tedrickande Åmålskvinnor, är hon fylld av medkänsla.

– Jag känner medlidande med det franska folket, för jag vet exakt hur de känner. Jag har själv blivit utsatt för hot och mordhot och lever under polisskydd just nu, berättar Soheila Fors.

Att dra sig tillbaka efter hoten har inte varit ett alternativ.

– Jag vill inte låta mig tystas. Om jag ska dö för något, vill jag dö för något bra, säger hon.

Levde i isolation

Soheila Fors föddes som kurdisk prinsessa i Iran och flydde 1993 till Sverige tillsammans med sin våldsamme make. Livet i Sverige blev inte som hon tänkt sig. Hon levde på utsidan av samhället, utan att kunna språket.

Sedan fick hon hjälp att våga skilja sig, och nu har hon en ny familj. De smärtsamma erfarenheterna använder hon i arbetet för att hjälpa andra kvinnor som lever i samma situation.

– Modet kommer från ropet som finns men ingen hör. Jag försöker att vara en röst för de som ingen hör, säger hon. Just nu arbetar hon med att rädda en kvinna som är svensk medborgare, men såld till en man i Mellanöstern.

– Hela tiden händer det såna saker som ger mig energi att gå vidare, jag vill inte ge upp. Men det är klart att det är tufft, säger hon.

Känd i Mellanöstern

Kvinnorna får Soheila Fors kontakt med via sitt nätvärk, som hon bland annat skapat genom att starta så kallade ”tehus” i flera svenska städer. Dit kommer kvinnor från olika nationaliteter för att prata och umgås. Även utomlands jobbar hon för att skapa kontakter.

Jag har ett nätverk över hela världen, särskilt i Mellanöstern. Jag är ganska känd där och är med i tv-program på persiska och kurdiska. Jag når ut via Facebook, media, telefon och brev, berättar Soheila, som hittills har hjälpt över 700 tjejer och kvinnor som varit offer för hederskultur och våld.

Vill motverka segregation

Soheila Fors har många tankar kring hur de många invandrarna som nu kommer till Sverige ska kunna bli en del av samhället. Hon förespråkar tydlighet från Sveriges sida om vilka lagar som gäller. Ytterligare tre huvudpunkter är språk, mötesplatser och att ta till vara på alla resurserna som finns bland de nyanlända.

Integration sker när vi bryr oss om dem som kommer in, säger Soheila Fors.

Hon har en stark tro på att skapa platser där svenskar och invandrare kan träffas. Om man skapar relationer och ger lite av sig själv, kan man dessutom vara till hjälp om någon inte mår bra.

– Våga prata och ta kontakt, du kan vara en räddning. Jag säger inte att alla innvandrarkvinnor har det svårt eller blir undertryckta, men många, säger hon.